onsdag 23 november 2011

Funderingar...

Onsdag idag och tror jag väntar jobba till efter lunch.
Har lite auktioner att bevaka som går ut under förmiddagen.
Funderar på lite av varje idag.....
Det är verkligen som det sägs....att det blir ganska tomt när den första "uppståndelsen" lags sig efter ett dödsfall. Vart tog alla människor vägen som hörde av sig första veckan efter Martins död? Alla som skickade blommor, sms, mail och kom på besök... Var finns dom nu? Men jag hade ju förstås inte orkat ha huset fullt hela tiden, men något mellanting.... Martin är fortfarande borta och vi är själv. Ja, inte helt själv tack och lov. Det finns några personer som visat att dom finns här hela tiden och det är jag sååå tacksam för förstås! Några nära som finns för mig och Olle heeeela tiden och några som finns där hela tiden, men lite på avstånd. De vänner som bjudit hem oss till sig och som kommer och hälsar på. Men alla andra??? Men det är kanske som Olle sa.....att det finns dom som umgicks med oss för att dom ville umgås med Martin... och så kan det ju kanske också vara.
Å alla som säger att hör bara av dig om du behöver hjälp med något eller bara vill prata... jo, jag vet att det hänger på mig själv också, men inte så lätt alltid det heller. Orken tar slut emellanåt. Men det är kanske så det blir? Alla har sitt och tror att det är nästan som vanligt här igen.... Men nej, det är inte som vanligt här igen.
Å kanske är jag inte bättre själv när det gäller någon annan som förlorat någon nära, men jag hoppas verkligen att jag har lärt mig något av detta. Att jag kommer att agera annorlunda nästa gång det händer. Jag vill verkligen ha lärt mig något av detta....
Nu vet jag att jag sticker ut hakan med att skriva såhär, men ibland måste man bara få skriva hur det verkligen känns.
Såklart vill jag tacka er som bryr sig hela tiden!
Nu får det blir duschen, på med kläder, ut med King, frukost, lite annat småplock och därefter jobb en stund.
Kram Lena

2 kommentarer:

  1. KRAAAAAAAAAAAM <3

    SvaraRadera
  2. Förstår dig!
    Det är ju det som är problem, att tiden går så himla fort och helt plötsligt har man själv och alla andra kommit in i vardagen igen. Dock ingen ursäkt för att inte höra av sig.

    Kram

    SvaraRadera