1 år av oerhörd saknad!

Inatt strax efter 03, var det 1 år sedan Martins hjärta slutade slå och han tvingades lämna oss. 1 år som på ett sätt gått fort, men å andra sidan är det en evighet sedan jag och Olle träffade honom. Det har varit, och är fortfarande, många tunga dagar..... Dagar jag känner att jag vill ge upp.....dagar utan ork......dagar utan energi.......och dagar som bara är grå. Men på något konstigt sätt så fortsätter jag ändå.....som tur är.....trots allt. Jag måste fortsätta.....för Martin kommer ändå inte tillbaka till oss....men jag hoppas innerligt att han har det så bra som han förtjänar där han är nu......var det nu är? Martin! Du kommer alltid att vara mannen i mitt liv och jag kommer alltid att älska dig och vara dig tacksam för vad du gav mig! Kram Lena