1 år av oerhörd saknad!

Inatt strax efter 03, var det 1 år sedan Martins hjärta slutade slå och han tvingades lämna oss. 1 år som på ett sätt gått fort, men å andra sidan är det en evighet sedan jag och Olle träffade honom. Det har varit, och är fortfarande, många tunga dagar..... Dagar jag känner att jag vill ge upp.....dagar utan ork......dagar utan energi.......och dagar som bara är grå. Men på något konstigt sätt så fortsätter jag ändå.....som tur är.....trots allt. Jag måste fortsätta.....för Martin kommer ändå inte tillbaka till oss....men jag hoppas innerligt att han har det så bra som han förtjänar där han är nu......var det nu är? Martin! Du kommer alltid att vara mannen i mitt liv och jag kommer alltid att älska dig och vara dig tacksam för vad du gav mig! Kram Lena

Länge sedan.....

Oj va det var länge sedan jag skrev här.... Var på väg för ett tag sedan, men då hade det ändrat utseende på inläggsidan och jag fick inte rätt på det. Men nu verkar det funka, så jag provar igen. Hur är det här då? Ja, vet inte riktigt vad jag ska skriva.... Det jag använder krafterna till ena dagen tar ut sin rätt nästa dag. Och igår var jag och mamma på en liten busstur till Trelleborg. Vi hade en trevlig och solig dag:-) Idag är krafterna däremot lite mindre....men så är det ibland har jag lärt mig. Under sommaren har det inte hänt några större sensationer men tar och skriver lite vad jag kommer på: * En liten bilsemester några dagar till Småland för Olle och mig. King fick vara hos mormor och morfar. * Midsommarfirande här hemma med trevliga vänner som pysslade, åt, drack, sjöng och hade kul. * Olle har sommarjobbat som brevbärare några veckor. * Olle har fyllt 16 år. * Jag har bytt mäklare och fått tagit nya foton. * mm mm mm. Det var allt för denna gången och nu får vi se om det blir ok som inlägg här. Kram Lena

Livet går vidare och ändå inte...

Det har gått över 8 månader sedan vår bästa Martin lämnade oss!
Månader som har gjort att tankar och känslor på något sätt ändrar sig. Det är fortfarande så oerhört ofattbart att Martin inte finns här längre. Martin som var min, Olle och Kings trygghet. Martin som alltid fanns där för oss och som hjälpte oss i vått och torrt. Han fanns alltid här för oss....
Å så en dag är han plötsligt borta!!! Hela livet rämnar och inget blir någonsin som förr.
Det är inte bara livet i relation till Martin som inte blir som förr.... Det är relationer till så många andra personer och situationer som aldrig blir som förr.
Det finns en tanke som maler inom mig allt för ofta.....
En tanke på hur huset fylldes den dag Martin dog och dagarna efter. Alla som kom och besökte oss, fyllde huset med blommor, tröst och omsorg. En omsorg som jag är oerhört tacksam för.
Men så går tiden och med den försvinner allt för många vänner, bekanta och släktingar. Det är inte nog med att Martin försvunnit från oss. Det är så många som var här den dagen det hände och som vi i princip inte sett röken av. Människor, vänner och släkt som jag trodde skulle finnas här för oss. Dock vill jag inte någon ska känna sig tvingad att finnas för oss, men jag hade trott och hoppats på att fler skulle finnas här.
Men allas liv går väl vidare och alla har fullt upp med sitt liv.....
Visst har det hela tiden funnits en del släkt och vänner, vilket jag er oerhört tacksam för.
När lördagskvällen kommer, nyår, påsk, valborg osv.... var finns alla då. Troligen är det så att jag som ensamstående hamnat i en annan division. En singeldivision som inte spelar med pardivisionen.
Visst vill jag vara själv ibland, så är det absolut. Å visst har jag Olle vilket jag är oerhört tacksam för. Även King är ett sällskap, men också ett tvång faktiskt. Att varje morgon 7 dagar i veckan så väntar han på att få gå ut. Den "turen" är oftast min. Alla kvällar 7 dagar i veckan så väntar han också på att få gå ut. Den "turen" tar oftast Olle. Sedan är det ett par rundor dessemellan. Klaga tänker du kanske, men det är ett oerhört tvång ibland. Dagar när man nästan inte orkar göra sig själv i ordning och ta sig till jobbet. Då är det inte vad man önskar att behöva gå ut och gå också.

Just idag sitter jag här på min favoritplats just nu. I soffan framför tv:n med mitt kaffe. Jag tittar mig omkring och  vet att jag borde göra så mycket här. Städa och plocka undan, fylla i papper som ska skickas in  och  ringa samtal. Å så ska jag göra mig själv i ordning inför arbetsdagen som börjar 12.30 idag. Som om det inte räcker så har jag ett knä som inte är som det ska. Knäskålen hoppade ur led och tillbaka igen i söndags och jag är livrädd att det ska hända igen. Ska till Ortopeden imorgon tack och lov.

Ja, nu vet jag att detta blev ett "klagobrev", men så får det bli idag. Det är precis så jag känner idag och många andra dagar.

Kram Lena

Livet går vidare och ändå inte....

Kanske jag skulle komma tillbaka...

.....och skriva här igen?
Vet inte om det är så många som läser här, men kan ju göra det för min egen skull.
Får väl se om jag kan hitta lite inspiration....
Kram Lena

Lite av varje....

Igår skrev jag en låååång lista med en massa "måsten" att göra. Samtal, mail och papper som skulle skickas.

Kom hem från jobbet idag och gick ut med King. Sedan hade jag ingen energi alls att göra något. Men så försökte jag med en sak och sedan en till och det var så skönt att bocka av efter hand på listan. Så nu har jag det mesta avklarat!!!

Olle har studiedag och skulle först söka sommarjobb och sedan åka till Laserdome i Malmö. Får väl se när han kommer hem igen.

Här bjuder jag på lite ubåtsbilder från Hurghada i Egypten!

Spännande med en tur 25 meter under ytan!

Satte också in en annons på Blocket på Olles gamla vagn. Tänkte att det är nog ingen som vill köpa den.

Inom en halvtimme hade det ringt en person från Växjö och ville såååå gärna köpa den. Hon hade haft en likadan tidigare, sålt den och ångrade sig såååå.

Strax efter får jag ett sms om samma barnvagn.

Då tog jag bort annonsen....

Nu ska jag köra och handla lite mat, tror jag.

Sedan blir det nog inte så mycket "flitighet" här mer idag.

Kram Lena

Hemma igen!

Nu är vi hemma igen, jag och Olle, efter en härlig vecka i Hurghada i Egypten.
Har inte riktigt energi till att skriva så mycket just nu, så ni får lite bilder istället:

Utsikt från vår balkong!

Trafiken i Kairo!

Olle och pyramiderna!

Full last på moped i Kairo:-)

Olle och jag på jeepsafari!

Olle i full fart ner för en av vattenruschkanorna!

Ubåten vi åkte ner 25 meter under havsytan!

Utsikt från vår balkong!

Fler bilder kommer!

Kram Lena!

Såhär några dagar...

....kvar tills jag och Olle åker på semester, så har feber och hosta letat sig in i vårt hur:-(

Ännu har jag klarat mig, men Olle hostar och har feber. Jag hoppas vi är friska båda två till om några dagar då det är dags att resa iväg. OM det skulle bli en avbeställning pga sjukdom, så ska jag aldrig boka Egypten mer.... För 3 år sedan hade vi också bokat resa till Egypten, men då blev Martin sjuk och resan fick ställas in. Dock hoppas jag att vi kommer iväg friska denna gången.

Annars går livet vidare här hemma för mig, Olle och Kingen. Det är tungt, tufft och kämpigt många gånger och man känner att man skulle bara vilja lägga sig ner och strunta i allt.... Men så kämpar man vidare trots att saknaden är enorm efter Martin. Det är nu drygt 5 månader sedan han tvingades lämna oss och tomrummet blir inte mindre. Det är sååå svårt att förstå att han inte finns här längre. Jag tror inte jag vill förstå....

Men jorden snurrar vidare trots allt... och imorgon börjar sportlovet. Tyvärr blir det ingen skola för Olle imorgon och han missar ett NO-prov, men han kan nog få göra det efter lovet. Själv ska jag jobba några timmar och sedan blir det frissan och en klippning.

Kram Lena

Trött.....

Jag blir så trött och ledsen.....

för att Martin inte finns här längre.

för att det hela tiden är så mycket som ska ordnas.

för att saker och ting som ska fixas inte kan gå "som på räls".

för att jag nu är "själv" och inte en i ett par.

för att en del människor beter sig som dom gör.

för att jag inte har kraft och motivation till att göra allt som borde göras.

för att allt ansvar nu vilar på mig.

för att livet inte fortsatte som det var tänkt.

för att Olle inte har sin pappa längre.

för att King inte har sin husse längre.

för att jag inte har min man längre.

för att livet är så orättvist.

Kram Lena

Februari redan....

Var tar tiden vägen??? Vet minsann inte. På lördag är det redan 5 månader sedan Martin dog.... Kan inte förstå! Kan inte förstå att det är 5 månader sedan!!! Kan inte förstå ATT han är död ens. Han måste väl komma tillbaka snart!?!? På ett sätt har tiden gått fort men på ett annat sätt så känns det som en evighet sedan han var här. Det är så ofattbart att han aldrig kommer tillbaka!!!
Annars händer det väl inte så mycket här. Har gått upp lite i tid och jobbar nu 3 timmar om dagen. Började med det i måndags. Vet inte om det beror på det eller något annat, men jag har varit extra trött idag och igår. Tack och lov trivs jag ju med mina arbetsuppgifter och arbetskamrater, vilket underlättar när man inte mår så bra.
Husförsäljningen är det dock inte så strålande tider för.... Vågar inte tänka på hur länge jag ska ha det kvar. Det är inte lönt jag oroar mig, för jag kan inte göra mycket åt det ändå....

Men nu är det torsdag kväll, strax dags att sova och imorgon är det fredag och snart helg. Vad det blir till helgen vet jag inte, men det blir nog inga större händelser. Vi får väl se!
Kallt som sjutton är det ute ikväll. Cirka -9.....
Nej, nu får det räcka för idag! Önskar er en god natts sömn, så skriver jag förhoppningsvis snart igen.
Kram Lena

Bilden är från i eftermiddags när King skulle sitta i fönsterkarmen när jag satt vid datorn. Efter en stund blev han trött och la sig ner och sov:-)

Mellan hopp och förtvivlan....

Ja, så känns det ungefär. Ena stunden är det förtvivlan, sorg och ledsamheter för att, tack och lov, bytas mot lite glädje och ljusa stunder. Sorgen ligger ju såklart där hela tiden som en grå hinna, men om jag försöker så kan jag se lite ljus emellanåt. Eller så försöker jag skapa lite ljus emellanåt.
Egentligen skulle ju Olle ha åkt med en kompis och hans familj till Sälen. Men pga olyckliga omständigheter med sjukdom i den andra familjen i resesällskapet, så blev det inställt. Sorgligt och tråkigt, men inget man kan styra.
Så iställe har jag och Olle beställt en resa till Egypten! Det ska bli kul och spännande att åka dit, även om det känns konstigt att det bara är han och jag. Men lite sol, bad och spännande sevärdheter kan väl inte bli fel.

Kram Lena

Födelsedag!

Idag skulle Martin firat sin 56 årsdag....

Vi skulle gett honom presenter, sjungit för honom, haft kalas för honom precis som vi brukade. Nu hoppas jag han blir firad där han är och känner hur mycket vi saknar honom!

Det är en sån tomhet utan honom, som jag nästan inte kan förstå. Om jag ändå kunde ringa till honom och få prata en liten stund....

Martin! Vi saknar dig så och önskar du var här hos oss!!!

Vill inte förstå att du är borta för alltid!!!

Älskar dig för alltid!

Kram Lena

Vad har hänt?

Ja, vad har hänt sedan senast jag skrev?
Egentligen inte så mycket. Det är väl egentligen bara erfarenheten som blivit större.... Människor man möter som inte längre är som dom brukar.... Så svårt att förstå....
Har egentligen ingen större energi att skriva här just nu, så jag lägger in några bilder istället;-)

Kingen i bilen efter rastning......riktigt skitig på magen....

Olles julby!
Dessert nyårsafton, som jag hade med till oss!

Olle och jag innan vi åkte iväg i Olles A-traktor på nyårsafton!

Kram Lena!

Aldrig, aldrig, aldrig.....

....mer kommer jag att få se Martin.....

Aldrig mer få en kram av honom....

Aldrig mer få känna tryggheten av att ha honom nära....

Aldrig mer få se honom komma körandes i sin buss....

Aldrig mer få känna hans närhet....

Aldrig mer få glädjas med honom....

Aldrig mer få vara ledsen med honom....

Aldrig mer få ha honom hos mig....

Aldrig mer få se när han meckar med Olle....

Aldrig mer få se när han kommer gående med King....

Aldrig mer.....å det gör så ont!!!