Såhär några dagar...

....kvar tills jag och Olle åker på semester, så har feber och hosta letat sig in i vårt hur:-(

Ännu har jag klarat mig, men Olle hostar och har feber. Jag hoppas vi är friska båda två till om några dagar då det är dags att resa iväg. OM det skulle bli en avbeställning pga sjukdom, så ska jag aldrig boka Egypten mer.... För 3 år sedan hade vi också bokat resa till Egypten, men då blev Martin sjuk och resan fick ställas in. Dock hoppas jag att vi kommer iväg friska denna gången.

Annars går livet vidare här hemma för mig, Olle och Kingen. Det är tungt, tufft och kämpigt många gånger och man känner att man skulle bara vilja lägga sig ner och strunta i allt.... Men så kämpar man vidare trots att saknaden är enorm efter Martin. Det är nu drygt 5 månader sedan han tvingades lämna oss och tomrummet blir inte mindre. Det är sååå svårt att förstå att han inte finns här längre. Jag tror inte jag vill förstå....

Men jorden snurrar vidare trots allt... och imorgon börjar sportlovet. Tyvärr blir det ingen skola för Olle imorgon och han missar ett NO-prov, men han kan nog få göra det efter lovet. Själv ska jag jobba några timmar och sedan blir det frissan och en klippning.

Kram Lena

Trött.....

Jag blir så trött och ledsen.....

för att Martin inte finns här längre.

för att det hela tiden är så mycket som ska ordnas.

för att saker och ting som ska fixas inte kan gå "som på räls".

för att jag nu är "själv" och inte en i ett par.

för att en del människor beter sig som dom gör.

för att jag inte har kraft och motivation till att göra allt som borde göras.

för att allt ansvar nu vilar på mig.

för att livet inte fortsatte som det var tänkt.

för att Olle inte har sin pappa längre.

för att King inte har sin husse längre.

för att jag inte har min man längre.

för att livet är så orättvist.

Kram Lena

Februari redan....

Var tar tiden vägen??? Vet minsann inte. På lördag är det redan 5 månader sedan Martin dog.... Kan inte förstå! Kan inte förstå att det är 5 månader sedan!!! Kan inte förstå ATT han är död ens. Han måste väl komma tillbaka snart!?!? På ett sätt har tiden gått fort men på ett annat sätt så känns det som en evighet sedan han var här. Det är så ofattbart att han aldrig kommer tillbaka!!!
Annars händer det väl inte så mycket här. Har gått upp lite i tid och jobbar nu 3 timmar om dagen. Började med det i måndags. Vet inte om det beror på det eller något annat, men jag har varit extra trött idag och igår. Tack och lov trivs jag ju med mina arbetsuppgifter och arbetskamrater, vilket underlättar när man inte mår så bra.
Husförsäljningen är det dock inte så strålande tider för.... Vågar inte tänka på hur länge jag ska ha det kvar. Det är inte lönt jag oroar mig, för jag kan inte göra mycket åt det ändå....

Men nu är det torsdag kväll, strax dags att sova och imorgon är det fredag och snart helg. Vad det blir till helgen vet jag inte, men det blir nog inga större händelser. Vi får väl se!
Kallt som sjutton är det ute ikväll. Cirka -9.....
Nej, nu får det räcka för idag! Önskar er en god natts sömn, så skriver jag förhoppningsvis snart igen.
Kram Lena

Bilden är från i eftermiddags när King skulle sitta i fönsterkarmen när jag satt vid datorn. Efter en stund blev han trött och la sig ner och sov:-)

Mellan hopp och förtvivlan....

Ja, så känns det ungefär. Ena stunden är det förtvivlan, sorg och ledsamheter för att, tack och lov, bytas mot lite glädje och ljusa stunder. Sorgen ligger ju såklart där hela tiden som en grå hinna, men om jag försöker så kan jag se lite ljus emellanåt. Eller så försöker jag skapa lite ljus emellanåt.
Egentligen skulle ju Olle ha åkt med en kompis och hans familj till Sälen. Men pga olyckliga omständigheter med sjukdom i den andra familjen i resesällskapet, så blev det inställt. Sorgligt och tråkigt, men inget man kan styra.
Så iställe har jag och Olle beställt en resa till Egypten! Det ska bli kul och spännande att åka dit, även om det känns konstigt att det bara är han och jag. Men lite sol, bad och spännande sevärdheter kan väl inte bli fel.

Kram Lena

Födelsedag!

Idag skulle Martin firat sin 56 årsdag....

Vi skulle gett honom presenter, sjungit för honom, haft kalas för honom precis som vi brukade. Nu hoppas jag han blir firad där han är och känner hur mycket vi saknar honom!

Det är en sån tomhet utan honom, som jag nästan inte kan förstå. Om jag ändå kunde ringa till honom och få prata en liten stund....

Martin! Vi saknar dig så och önskar du var här hos oss!!!

Vill inte förstå att du är borta för alltid!!!

Älskar dig för alltid!

Kram Lena

Vad har hänt?

Ja, vad har hänt sedan senast jag skrev?
Egentligen inte så mycket. Det är väl egentligen bara erfarenheten som blivit större.... Människor man möter som inte längre är som dom brukar.... Så svårt att förstå....
Har egentligen ingen större energi att skriva här just nu, så jag lägger in några bilder istället;-)

Kingen i bilen efter rastning......riktigt skitig på magen....

Olles julby!
Dessert nyårsafton, som jag hade med till oss!

Olle och jag innan vi åkte iväg i Olles A-traktor på nyårsafton!

Kram Lena!

Aldrig, aldrig, aldrig.....

....mer kommer jag att få se Martin.....

Aldrig mer få en kram av honom....

Aldrig mer få känna tryggheten av att ha honom nära....

Aldrig mer få se honom komma körandes i sin buss....

Aldrig mer få känna hans närhet....

Aldrig mer få glädjas med honom....

Aldrig mer få vara ledsen med honom....

Aldrig mer få ha honom hos mig....

Aldrig mer få se när han meckar med Olle....

Aldrig mer få se när han kommer gående med King....

Aldrig mer.....å det gör så ont!!!